Hur det började …..

När jag bestämde mig för att skiva ner mina minnen hade jag svårt att bestämma mig för var jag skulle börja. Jag tänkte först börja med födelsedagar, sedan med första skoldagen etc. Men till slut insåg jag att det bästa vore att börja med min föräldrars födelse. När allt kommer omkring så är ju det ju här allt börjar, den logiska startpunkten.

Helens (Erics fru) mor föddes 1881 och hennes far föddes 1879 i Washington County Maine, men Helens rötter går ända tillbaka till Pilgrimerna som kom till Amerika 1620. Helens farfar var en svensk sjökapten som bosatte sig i East port, Maine. Vad gäller mig så föddes både min mor och min far 1879 i Sverige. De var närmsta grannar i den lilla staden Höganäs.

Min mor var enda barnet och min far ett av 10 syskon. Som barn lekte och tillbringade min mor mycket tid tillsammans med de många Ebbesson i huset intill. Hor berättade för mig att av alla Ebbesson så tyckte hon bäst om Arvid. De var inte ett par men hon sa att han stod alltid upp för henne om det var någon som retades eller bråkade, och hon tyckte om känslan av att en "storebror". Han var alltid snäll mot henne.

Min mormor dog i barnsäng och min morfar uppfostrade Constance ensam med familjen Ebbesson som grannar. Hennes far dog när hon var cirka 10 år och seden var då att det förväntades att hennes närmsta släkting, som bodde i Stockholmstrakten, skulle ta hand om henne. Dagen då han kom till Höganäs för att hämta henne väntade hon inne hos Ebbesson på att han skulle komma. Allt var packat och klart, hon satt i Mor Ebbessons knä då hon började gråta. Mor Ebbesson frågade vad som stod på. Hon svarade:

- Jag vill inte åka.

- Vad vill du göra då, frågade Mor Ebbesson.

- Jag vill stanna här hos dig.

Så när hennes farbror kom för att hämta henne berättade Mor Ebbesson för honom att Constance vill stanna hos henne och eftersom de redan hade 10 barn så skulle ett till inte vara något problem så flickan fick gärna stanna. Farbrodern tyckte detta lätt bra, det skulle nog vara bäst för flickan, hon hade ju aldrig träffat honom och hans familj så det hade inte varit lätt för henna att flytta så långt till några hon inte kände alls. Det blev således så att min mor växte upp hos sin granne, i min fars hem. Även om min mor var enda barnet hade hon en styvbror som var 20 år äldre än hon var. Han hade åkt till Amerika flera år tidigare så hon kände honom inte så väl. Men när min mor var 15 år hade han ordnat så att hon kunde åka till honom i Denver Colorado.

Min mor lämnade familjen Ebbesson i Höganäs och åkte till Amerika. När hon var i Denver brevväxlade hon med min far och jag tror att frånvaron gjorde att de kom närmre varandra och romantik uppstod. Min far hade planerat att åka till Amerika för han var intresserad av elektricitet och bilar. Han hade vänner från Sverige i Bangor så han och hans bor Karl åkte över dit tillsammans. Karl fick jobb i Maines skogar som skogshuggare och Arvid fick jobb på en elfirma som utförde elinstallationer i bostäder och offentliga byggnader i Bangor. Min mor åkte österut från Denver och återförenades med Arvid och barndomsvännerna gifte sig i Bangor, Maine.

Min far blev anställd som lärling hos en elinstallatör som var chef för elinstallationerna i de offentliga byggnaderna i Bangor, rådhuset, biblioteket, skolor, etc. Men han kunde inte prata engelska. Han jobbade i ett arbetslag. I slutet av första veckan insåg arbetsledaren att han kunde inte ha kvar Arvid på grund av språksvårigheterna så han stoppade en rosa lapp i lönekuvertet för att avskeda honom. Men på måndag morgon kom Arvid till arbetet igen och följde med samma arbetslag som han jobbat med första veckan. Bossen kollade Arvids lönekuvertet och fann att både pengar och den rosa lappen låg kvar. Så de tänkte att det är väl lika bra att han får vara kvar en vecka till då. Då den andra veckan var slut la de in ännu en rosa lapp tillsammans med andra veckans lön. Påföljande måndag dök Arvid upp igen och hängde med arbetslaget hela veckan. Historien upprepades både den tredje och den fjärde veckan.

Vid slutet av fjärde veckan gick arbetsledaren för Arvids lag till chefen och sa att unge Arvid är mycket läraktig. Han jobbar bra och verkar ha anlag för denna sortens arbete och han har även lärt sig att förstå vissa instruktioner. Arbetsledaren ville gärna behålla honom. Han sa att Arvid jobbar på bättre än någon annan i laget och verkar ha stora ambitioner. De beslöt att ha honom kvar och tog bort de fyra rosa uppsägningslapparna. När de senare frågade varför han inte hade tagit sitt avlöningskuvert varje vecka förklarade han så gott han kunde att i Sverige fick man jobba en hel månad innan man fick någon lön. Han hade ingen aning om att man fick veckolön i Amerika. Det var tur att han inte visste det för då hade han fått sparken. Han försökte förklara att han tyckte inte någon hade förtjänat något efter bara en veckas arbete.

Så även om han fick sparken fyra gånger så jobbade han vidare och gjorde framsteg med engelskan och ganska snart var han själv arbetsledare.

Detta var början på hans elektriska karriär. Han gick från husinstallationer till bilelektricitet. Han första egna rörelse sysslade med bilbatteriförsäljning och laddning av batterier. Från detta expanderade det till att omfatta service av alla bilelektriska system. Han anställde en man för att jobba med batterier, sedan en för tändning och så vidare. Var det något elektriskt så kunde han fixa och serva det. Rörelsen utökades och man flyttade till en större byggnad och fick anställa mer folk. Han var återförsäljare för Delco och Auto-lite batterier samt alla bilelektriska komponenter från Delco-Remy. Auto-lite startmotorer, generatorer, tändstift, etc. så rörelsen var hältäckande och han hade en resande försäljare anställd.

Han blev involverad i tunga utrustningar som använde magneter. När stora grävmaskiner användes fanns han alltid till hands för att reparera eventuella fel i de elektriska systemen. Han var med vid etableringen av den första radiostationen i Bangor Maine. Han blev radiohandlare, var agent för Atwater Kent Radios som var ledande tills Philco blev den största radioåterförsäljaren. Han blev känd bland affärsmännen i Bangor och ansågs vara ett elektrisk geni. Trots att han slutade skolan när han var 14 år, då man gick ur folkskolan i Sverige.

Sen kom depressionen och han var tvungen att minska ner sin rörelse. Han lyckades behålla de flesta av sina anställda men han hade inte råd att ha kvar den resande försäljaren. Delco-Remy och Auto-Lite gjorde klart för honom att om han inte hade en försäljare som reste runt fick han inte behålla agenturerna.

Då erbjöd jag mig att jobba deltid för honom, så att jag kunde fortsätta att ge musiklektioner. Detta fungerade bra och kostade honom inget eftersom jag ställde upp frivilligt och tog bara betalt för mina utlägg under de första året.

De ni just har läst om min mor och far, om deras barndom i Sverige baseras på mina minnen av vad mina föräldrar har berättar för mig vid olika tillfällen. Jag har även lyssnat när de har berättat för mina syskon. Min historia kanske inte stämmer helt överens med mina syskons minnen men jag har skrivit ner vad jag minns, klart och tydligt, även om det var många år sedan jag fick det berättat för mig. Detta är kanske inte hela sanningen men det är den sanning som jag minns av det som mina föräldrar har berättar om sin barndom.