Födelsedagsintervju med 90-åriga fru Katharina Ebbesson.

En av Höganäs äldsta invånare, fru Katharina Ebbesson, fyller den 12 juni 90 år. Vid en liten födelsedagsintervju berättar den gamla om ett och annat från flydda dagar.

- Min far hette Ola Nyman, och var bruksarbetare i Höganäs, säger fru Ebbesson. Han var med då leran till hushållskärlen måste ältas i bänk med nakna fötter. Det tog en stund på vintermorgnarna, innan den frusna leran blev så pass upptöad av fötterna att, den lät höra sitt smackande kliss, klats, kliss, klats. Stackars farsgubben blev med åren svårt giktbruten.

Han var en av de få arbetarna här som kunde skriva. Han anlitades att sköta brevskrivningen mellan föräldrar och Höganäsättlingar, som då flitigt begivit sig till Amerika. Till en bolagsstämma i Höganäs skrev han en gång en inlaga och skildrade arbetarnas nödläge med påföljd att dagslönen höjdes med två skilling till tjugo skilling.

- Hur var skolgången under Mors uppväxt?

- Den var frivillig, ty från gruvgården gick till skolan från Ryd endast en flicka, Per Bengts Katharina. Och då hon kände sig ensam, fick jag mina föräldrars tillåtelse att under något mer än en termin göra henne sällskap. Jag lärde mig läsa skapligt, och vid examen var jag i min klass den enda flicka, som erhöll premium, hela femtio öre. Jag var mycket stolt.

Mor lärde oss tidigt göra nytta hemma, och då många munnar skulle mättas från magra fat, fick vi snart lämna hemmet. Vid åtta års ålder hade jag min första plats som barnflicka. Jag minns, att jag trallade av glädje, då jag var på väg till min tjänst i Lerhamn. Månne Magnus, pojken lever ännu! En av mina systrar erhöll årsplats vid nio års ålder.

- Sedan blev det väl årsplats för Mor också?

- Jag var den äldsta flickan och behövdes hemma under vintrarna för att passa de yngre syskonen. Men efter konfirmationen kom jag i tjänst på landet. Där tröt aldrig sysselsättningen. Arbetsdagen vintertid började klockan sex och räckte till nio på kvällen, men under sommaren varade den ett par timmar längre. För minstpigan var lönen inte så stor, men störstpigan, hade en årslön på 50 kronor och därtill ett par skålpund ull. Någon gång hände det att man fick en söndagseftermiddag fri. Då besökte man gärna sina föräldrar och knallade hem i trätofflor, ty skorna, om man ägde några, skulle räcka i flera år, och sparades.

Jag träffade min blivande man, August Ebbesson, år 1871 och 1872 gifte vi oss. Han arbetade till en början som kolhuggare, och sedan han en tid förestått Höganäs-bolagets köttaffär, började han egen slakterirörelse. Det blev för oss båda ett strävsamt liv. Med åren blev jag mor till tolv barn, som skulle ha mat och kläder. Några bagarbilar och drickabryggare körde inte omkring då. Det gällde att kunna brygga och baka själva och dessutom vara väverska och sömmerska. Sedan fårullen under sommaren tvättats och torkat flera gånger, kardade och spann jag den under vinterkvällarna.

- Det fanns inte elektriskt ljus då, då inföll vi.

- Nej, nej, vi arbetade vid det sken som våra självstöpta talgljus spredo, fastän tranlampan då försvunnit från de flesta hem. Efter någon tid kommo fotogenlampor i bruk, och jag blev den lyckliga ägaren till en tio linjers lampa. Tidigt på våren sattes väven upp, och under sommaren blev så tyget till kostymer åt familjen färdigt. Under hösten klipptes det till och syddes, och om jag till julen hann få kläder färdiga till par av pojkarna, så utgjorde den stormande glädjen rik belöning för mödan. Småningom lärde man sig bli "finskräddare" och när själva konfirmationskostymen, vilken jag ej hade äran att sy, avprovades hemma, vågade jag tycka att mina rockar sutto nästan lika bra.

Trots att arbetet sålunda upptog all tid, kunde jag ändå ägna mången timma åt min lilla vurm, läsningen. En av mina svärdöttrar sade, att hon häpnade, då hon hörde, att jag för några år sedan på fjorton dagar två gånger hunnit genomläsa Dahns: Striden om Rom. Det är min stora sorg , att jag inte ens med glasögon, nu kan se och läsa.

Det är, som synes, mycket släp och slit som fru Ebbesson har bakom sig. Vi tacka för intervjun och till vårt tack foga vi en tillönskan om lugn och frid under kommande dagar för den aktningsvärda åldringen.

- - - - - - - - - -

Efter en tids sjukdom avled den 26/5 1939 en av Höganäs äldsta innevånare, änkefru Katharina Ebbesson, änka efter framlidne slaktarmästare August Ebbesson, Höganäs. Hon var född den 12 juni 1847 och således vid sin död nära 92 år gammal.

Den bortgångna var infödd Höganäsbo och dotter till bruksarbetaren Ola Nyman. Redan tidigt var hon i förvärvsarbete. Hon har varit en strävsam och duktig kvinna, som fostrat icke mindre än tolv barn. På sin fritid ägnade hon sig med förkärlek åt läsning och skaffade sig under årens lopp en rik fond av kunskaper.

Närmast sörjande äro barnen, bosatta i Höganäs och U.S.A.